Kontrollbehov, människor ?!

Hej alla söta!

Idag är det söndag och min dag är en sån där typisk tråkig söndag, brukar försöka göra något å det men idag måste lite behövliga saker bli gjorda som städning, plugg och träning.

Tänkt på en sak ganska mycket. Alla har ju hört om vulkanutbrottet på Island som sätter hela Europa i en sorts kaos. En del av er har även drabbats av detta i form av att ni inte kommer hem eller inte kommer iväg. Människan har ett enormt kontrollbehov men naturen går inte att kontrollera. Alla forskare, experter och naturvetare kan inte förutse allt naturen kommer till att åstadkomma. Så hur mycket vi än vill och försöker kontrollera precis allt ligger naturen över oss. Människan är så skyddad i sina hus för vardagliga faror och problem så vi kan inte känna av när något är på väg som verkligen kan skada oss. Djuren känner däremot på sig när naturen har något på gång så dem flyr upp i berg och bort från faran. Människan däremot sitter på något labb med sina värden från små prover och digitala mätare som ändras konstant men kan ändå inte förutspå naturens egna plötsliga utbrott och krafter. Jag upplever detta väldigt poetiskt. Skönt att inte allt går att kontrollera eller förutspå. Tycker dock synd om mina vänner som sitter fast utomlands eller fick sina resor inställda. Men detta gav i alla fall mig en tankeställare och något att grubbla över. Alltid något!





Ha en bra dag! Kram på er ♥


En tanke

Alltså, inget dumt nu mot er men kolla här. Tjejer som är i min ålder har haft förhållanden på 3-4 år, jag tycker det är sjukt. Menar, helt allvarligt, har några tjejer i min klass som har haft så långa förhållanden. Vi är 17-19 år i min klass, helt sjukt att haft förhållande sen man va 15? Klart kul för dem, jätte grattis om ni trivs med det. Men om jag sätter mig in i den situationen, samma kille sen jag var 14, (?!??!) och typ känna att det inte finns någon annan för mig, någonsin. Så herregud, vad man missar sin ungdom kan jag känna. Men sen å andra sidan, vill man inte ha någon annan, man vet att detta är peronen jag vill spendera mitt liv med redan när man är en 18 år, fine, men mycket mycket konstigt kan jag tycka. Tror jag skulle få ångest över situationen, göra slut, leva livet, ångra mig, ha förstört alltihopa och fått ett helt annat liv än tänkt, men det är ju jag. Inte bra!

Bara en tillägande tanke mina damer och herrar.

Men jag är glad för er skull tjejer i klassen, ni förtjänar lyckliga förhållanden med era killar, lycka till!

Ciao

Drömkillen?

Alltså, jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan nu: Hur ska drömkillen vara då? Men för mig finns det ingen sådan som redan är uttänkt. Jag tror att alla har en drömkille dem kanske redan träffat eller kommer att träffa. Men går man in med en inställning och en bild utav hur han ska vara kommer du aldrig hitta honom, för "han" finns bara i din skalle. Perfektion kan man inte förvänta sig. För mig finns det ingen uttänkt drömkille eller drömtjej, när jag hittar min drömpartner kommer jag älska hans/hennes brister, för det är en del av personen. Kommer lära mig leva med dens fel, brister, utseénde och personlighet och jag kommer att älska det varje sekund om han/hon får mig att känna mig älskad.

Så där har ni mitt svar!




Puss på alla som hittat sin drömkille
lucky bastards!

Är allt ett (för)spel?

Hur är det egentligen?

Vi börjar med förspelet: allt ifrån första samtal, till långa diskussioner till middagar till kyssar till smek, är delar av det jag vill kalla förspel. För att sexet ska bli bra gäller ett bra förspel, samtalen, diskussionerna och kemin mellan oss är viktigare än "själva" förspelet vi har precis innan sexet. Visst går jag igång på grymt förspel med kyssar, penetrering, oralsex om killen är bra på det och tar rätt i mig, men inget sex blir så bra som med en kille eller tjej som jag har en bra kemi med utanför sängen (eller var vi gör de) också. En person som du har bra kemi med och är intreserad och attraherad av kommer du förmodligen också ha en bra kemi i sängen med.

Eller är det så att detta är en lek, är det så att förspelet är ett spel? Jag tror delvis på detta- hela livet är ett spel. För tjejer som är den invecklade av oss är det ett slagfält, (tänk då ett lesbiskt par, kan berätta för de, det är INVECKLAT)! Hur som helst, det jag menar är tillexempel: vem är först med att sms eller ringa på dagarna? hur länge ska det gå innan han/hon får kyssa mig? ska jag vara nonchalant och svårfångad eller visa mitt riktiga intresse? Detta tänker vi brudar på! Allt för att egentligen "vinna" spelet, kärleken och respekten vi vill att ni ska känna för oss.

Vad lämnar detta förspelet, ska vi leka oss igenom den härliga spännande tiden av kanske en långvarig relation? Svaret blir nog att ja, vi tjejer får nog hindra oss lite för att tänka för mycket bara så vi inte förstör det roliga.



Nu talar jag visserligen för mig själv men kan tänka mig att en hel del av ni tjejer håller med mig.

För oss tjejer är början på en relation ett förspel, en lek och ett spel.
- det är vad jag tror i alla fall


Bara en tanke


He's just not that into you

Goddag allesammans. Hoppas er fredag va härlig och vad ni hade hoppats!

Nu har jag varit vaken i 4 timmar utan att ens kikat på plugget, bra jobbat. Ska ta tag i de efter detta inlägget. Då blir de fokus på engelskaskit. Ska ha så roligt.

Tänkt på en sak. Jag såg en film för lääängesen, som jag tror kommit ut i Sverige nu och heter "dumpad", inte säker men den jag kollade på hette "He's just not that into you". Den finns även som bok vet jag. Sen dess har mitt sätt att se på killars beteende ändrats, bara killars för tjejer är mer invecklade, hur mycket ni än försöker inte vara det brudar, tyvärr. Haha, tilbaka till sak. Och den filmen har ju såklart en handling, men med inrikting i att en tjej ska insé att han helt enkelt inte vill ha henne. Medans hon ger honom ursäkter för alla hans beteénden så försöker en annan kille få henne att insé att han inte bryr sig helt enkelt. Ja, nu till mig, sedan jag såg denna filmen så har jag slutat ge killar ursäkter och se deras beteénden för vad det är. Så varför skulle jag ändra de nu?

Knas.




Pussar

Mänskliga hundar? eller hur blir de?

Igår när jag fikade med Niklas började vi snacka om hur de skulle vara om hundarna skulle utvecklas som människan har gjort från apan liksom. Om man nu tror på vetenskap och inte har någon religion om att gud är skapare osv... Och jag har inte släppt tanken riktigt. Apan tvingades ju att räta på sig när den letade efter mat. Nu va visserligen apan en fri varelse, eller ja, är en fri varelse. De är inte så att lilla klara kommer utvecklas till något tvåbent kreatur bara för jag ställer upp skålen med torrfoder på bänken där hon måste hoppa och räta på sig för att ta den. Och inte heller hennes barnbarns barnbarn ban liksom, om vi gör så i alla generationer. Kanske vilda hundar skulle kunna lyckas bättre. Men de är en tanke, och de skulle vara sjukt coolt om dem hade hjärna som en apa då tillexempel och utvecklas som aporna gjort. Men nu är alla kreatur för dumma för att utvekla sin ras mer I think. Men det finns ett litet kanske, kanske..





Det gick bra hos tandläkaren förutom att bettskenan höll på att fastna i min mun. Tandläkaren bara: lutade dig bak, grips inte av panik!
Så fick två tandläkare benda ut den, sen slipa till den så den blev lite större och nu sitter den som en smeck. Känner mig lagom sexig i den också! Graaouw

Kom nyss hem från statdsparken där jag gått med Klara, Niklas kom även dit i 5 minuter och hälsade på oss. Snart kommer mamma hem med kykling och potatissallad, mums..


"ta i trä"???

Tränade kondition och mage på gymmet ikväll. Sprang 30 minuters intervallträning på löpband sen lite andra konditionsmaskiner och mage.. Kändes bra. Blev dränkt i vatten också, kändes inte lika bra. Inte alls trött nu dock, men är aldrig trött på kvällarna. Tyvärr, kanske får testa den skivan som sjuksyster sa till mig att testa, haha.



En sak, jag har anklagat mig själv för att inte komma med så smarta komentatrer de senaste dagarna och det tycker jag även har synts på min blogg, men damer och herrar jag har tänkt på en sak!!

Varför säger man "ta i trä" när man symboliskt inte vill ha olyckliga följder av något som går bra liksom?
Svar: Jag googlade och hittade svaret att detta talesätt, som man oftast använder när man uttalat någon positiv förhoppning inför framtiden och sedan i symbolisk form vill be att detta ska fortsätta vara bra och inte gå illa. Detta kom till Sverige med de kristna missionärerna. Uttrycket "trä" syftar på träet i Kristi kors: genom att säga dessa ord söker man alltså beskydd hos det heliga korset, en slags variant på att göra korstecknet som ettt försvar mot djävulsk makt.



Massor av kramar och ta i trä!

RSS 2.0