Va på espressohouse i Lund idag med Sarah. Snackade och drack chai latte. Vi granskade folket omkring oss, bla dem bredvid oss. Det va en tjej och en kille i 17 års åldern som va på typ så första/andra dejten över en kopp kaffe. Båda två lika töntiga, sånna medelmåttor, inga som sticker ut på något vis. Stilen dem hade var lite efter, speciellt han, långärmad tröja med t-shirt över, ni är med mig?! I vilket fall, så han verkade inte jätte nervös, men sån att han inte visste vad han skulle säga, han kollade på mobilen var 5 minut och la ner den i jackan igen och jag märkte hur irriterad hon blev på det, haha, kan tänka mig själv så irriterad jag skulle bli. Han kollade även mot mig och sarah och log så kontigt flera gånger. Vad är det med töntiga killar och deras smile? Så när vi suttit, granskat detta par, deras utseende, deras konversationer och beteénde och vi kommit fram till det jag skrivit ovan vräker Sarah ur sig: Men jag känner igen mig i honom? Jag brister så klart i världens garv, hahah, störtskön komentar. Älskade gumman! Men vad gör man inte?





Fikan var jätte mysig men resten av min dag har innehållt först några mindre roliga nyheter där jag har fått ett extremt viktigt beslut att fatta.. kalas, och ensam hemmakväll...


Piece